Om skrivprocessen

Att skriva och publicera texter om tiden i S:t Eriks gosskör och om kantorn är ett led i en maktkamp. Sakta men säkert erövrar jag den makt över mitt liv som någon annan tillskansade sig 1970. Jag vänder på kuttingen och tar tillbaka det som är mitt – makten över mitt liv – samtidigt som jag sätter någon annan i samma position som jag själv befunnit mig och därmed berövar denne makten över mig. I början av detta projekt var hämnden min drivkraft, men i takt med publiceringarna och responsen från läsarna har det behovet klingat av.

I dag tycker jag allt oftare lite synd om den gamle. Men mina texter är trots allt ett pris han får lov att betala. Genom övergrepp tog han makten över mig. Men nu utjämnas och skiftar maktbalansen. Hämndens projekt har omvandlats till en helandeprocess.

Ogräsets mylla

Det här är det första av två inlägg om kantorns liv (1. Ogräsets mylla och 2. Ormen i paradiset). Nummet 1 tar upp tiden innan S:t Eriks gosskör, det vill säga fram till 1962. Nummer 2 behandlar tiden från flykten till England fram till i dag.

Inledning

Ingen människa är en ö, inte heller kantorn. Alla växer och finns i ett sammanhang som formar ens personlighet och livsval. Myllan och vad som i övrigt växer däri avgör vad som kan och tillåts gro och spira.

Vi vet att kantorn blev "förskjuten" av familjen – främst fadern – efter att ha blivit katolik. Därför kan det vara av intresse att försöka förstå fadern och uppväxtvillkoren. Kantorns uppväxt måste ha gjort honom till den han blev och kanske kan ett försök att få grepp om familjen och barndomstiden bidra till förståelsen av kantorns natur; hans fysiska och verbala övergrepp, hans rastlösthet och energi.

Rötterna

Kantorns rötter finns i Frälsningsarmén, där båda föräldrarna var officerare. I en källa från 1940 beskrivs fadern som kärv, gammaldags och arbetsam. Han talar med blid och salvelsefull röst, med ett tonfall som är knutet till organisationen och uniformen. Modern beskrivs som rundhylt och gladlynt. Hon sjunger och spelar gitarr och bär förkläde utanpå uniformen.

Personer som vuxit upp inom armén på 50- och 60-talen beskriver fadern som märklig och ytterst gammalmodig till både språk och sätt. Han är teatralisk och bär slängkappa. Det berättas att han vid ett tillfälle bankar på porten till en lokal där kantorn övar orgel och ropar: "Låt upp, låt upp, det är organistens fader som vill in."

Inom Frälsningsarmén råder en mycket sträng moral vid tiden för kantorns födelse och uppväxt. Utomäktenskapliga förbindelser leder till uteslutning. Den som förlovar sig med någon i kåren förflyttas omedelbart till annan plats (inget sex före äktenskapet). När ett par sedan väl gifter sig arbetar man inom samma kår. Man kan alltså utgå från att armén upptog det mesta av en frälsningssoldats liv. Skilsmässa tillåts inte. Frälsningsofficerare får endast gifta sig med frälsningsofficerare.

Modern

Modern Ruth föds den 22 maj 1912 i Mjölby i Östergötland. Hon går in i Frälsningsarmén 1920 vid åtta års ålder. 1933 kommer hon till Frälsningsarméns krigsskola i Stockholm. Hon blir provlötjnant 1934 och utses till löjtnant 1935. Hon verkar som assistent vid kårerna i Hässleholm och Eksjö. Hon gifter sig med Helge 1935.

Fadern

Fadern Helge föds den 7 juni 1904 i Runtuna, Södermanland. Han kommer från små förhållanden. Helges far är arrendator på en gård i Södermanland och dör när Helge är ett och ett halvt år. Modern blir då ensam med sju barn, varav Helge är yngst. Hon arbetar hårt, inledningsvis som mjölkerska och senare som förvaltare av en mindre gård under ett större gods. Barnen får tidigt börja arbeta som pigor och drängar. Helge får plats som springpojke och senare biträde i en slöjd- och bosättningsaffär i Eskilstuna. Modern är en ivrig anhängare av Missionsförbundet och Helge får så att säga frireligiositeten med modersmjölken.

Det är ensamt i "storstaden" Eskilstuna och vid 14 års ålder går Helge in i Frälsningsarméns ungdomslegion. Som medlem lovar han att avstå sprit och cigarretter och att föra ett "hyggligt leverne".  Vid 15 är han mogen för frälsningen och införlivas i armén. Han håller sitt första möte när han är 16 och är mycket nervös. "Det tror jag är enda gången jag önskat att det inte skulle komma några människor." Nervositeten håller i sig och när han ska tala vid möten är han tvungen att hålla i sig för att det inte ska synas hur han darrar. Efter böner och den övning som ges av att hålla i tre möten om dagen lättar nervositeten med tiden något.

Vid 17 års ålder samlar Helge ihop 100 kronor bland armémedlemmarna i Eskilstuna och far till Stockholm för att bli kadett. 100 kronor kostar ett års utbildning inklusive mat och bostad vid Frälsningsarméns krigsskola, där han börjar 1922. Han har även sparat några tior från sin tid i slöjdaffären. Dessa ska räcka till frimärken och andra småutgifter under hela året. Utöver utbildningen gör han under året husbesök och krogbesök med tidningen Stridsropet i hand. När året är slut tillhör han de få som får stanna ytterligare ett år som kadettsergeant, det vill säga som instruktör för nästa årskurs. Under detta andra år får han en lön på 20 kronor per månad (cirka 500 i dagens penningvärde, mätt i köpkraft).

1923 blir Helge löjtnant och kommer till kåren i Borlänge som assistent. Sedan går det vidare med kommenderingar som assistent på ett och i bland två år vid kårerna Malmö 2, Kristinehamn, Örebro 1, Karlstad och Norrköping 1. 1926 blir Helge, vid 22 års ålder, kapten och vid 26 "får han sin första kår", det vill säga blir befälhavande officer, i Vimmerby. Därefter följer kommenderingar som befälhavande officer vid kårerna Mjölby, Katrineholm, Kumla, Kristinehamn, Göteborg 5, Stockholm 2, Lidköping, Gävle 1 och Jönköping.

Familjelivet

1935 gifter sig Helge med Ruth Cederlöw och den 25 augusti 1937 föder hustrun i Motala sonen som ska bli kantorn. 1938 blir Helge major och 36 år gammal blir han 1940 chef för tredje kåren i Stockholm. Denna position innebär hårt arbete. Rollen som predikant är också krävande: Det ställs stora krav på att förnya sig, dels för att man måste leva sig in i det man förkunnar, dels för att åhörarna ska slippa höra samma predikan två gånger.

Det är nu 1940 och Helge lever med fru och fyraårige sonen som ska bli kantorn i en lägenhet på 3 rum och kök i ett gammalt hus på Renstiernas gata. Han är chef för tredje kåren som har sina lokaler på Glasbruksgatan. Familjen saknar i princip inkomster och utgifter. Frälsningsarmén betalar hyran för lägenheten, vilken har två ordentliga rum och ett litet rum innanför köket. Det ena rummet fungerar som sovrum och vardagsrum. Här sover hela familjen. Det andra rummet används som matsal och arbetsrum – där sover även Helges assistent, som också intar sina måltider hos familjen och bidrar med matpengar. En officer gifter sig inte innan han fått en egen kår och därmed tillhörande bostad.

Familjen har ett hembiträde för vilket Frälsningsarmén betalar eftersom man kräver ett stort och aktivt deltagande av båda makarna. Familjen följer de krav som arméns grundare William Booth ställde upp för officerarna: De ska leva i personlig fattigdom. Familjen har totalt 45,50 per vecka att leva på (1940). Av detta går 25–30 kronor till mat och 5 kronor till kläder. "Fruns kappa har hon nu på sjätte året. Civil klädsel förekommer inte".

Helge är nöjd med tillvaron och menar att det inte går någon nöd på dem. Utgifterna är mycket små. Han köper inte skönlitteratur (Bibeln räcker) och ger inte ut pengar på nöjen. Han har aldrig varit på bio eller teater. Han läser Stridsropet och någon gång kan det hända att han köper en kvällstidning. Familjen har inget egentligt privatliv. Kamrater kommer ständigt på besök och får kaffe och rikligt med dopp. Ruth deltar i två tredjedelar av alla möten på kåren.

En vecka kan se ut så här:

Måndag: 14.00 Möte i kvinnoföreningen, 20.00 Soldatmöte

Tisdag: Styrelsemöte, hem- och sjukbesök, musikövning, kvällsandakt

Onsdag: Som tisdag

Torsdag: Offentligt möte på kvällen

Fredag: Hjälper till vid andra kårer

Lördag: Möte med sång och musik

Söndag: 9.00 Söndagsskola, 11.00 Helgelsemöte, 13.00 Söndagsskola, 16.00 Möte, 20.00 Stort frälsningsmöte

På söndagarna håller Helge tre stora förkunnelser och en mängd mindre anföranden däremellan.

Helge är fältofficer. Han och frun står ständigt beredda att bege sig till en sjukbädd eller till någon i nöd, själskris eller syndafall bland soldaterna. Hembesöken tar en stor del av tiden och Helge ses ofta skura trappor. Han menar själv att han är lycklig och kräver inget mer.

"Ni anar inte hur mycket andligt och materiellt elände men också hur mycken glädje vi få uppleva vid dessa tillfällen. Varför skulle vi behöva mer än det allra nödvändigaste för vårt uppehälle."

Något om tredje kåren som Helge var chef för 1940-1941

Frälsningsarméns tredje kår på Södermalm i Stockholm invigdes den 1 oktober 1886. Södermalm var vid denna tid en socialt missgynnad stadsdel. Gruppen bestod då av 15 soldater som leddes av den 21-årige engelsmannen James Toft. Vid det första mötet "sökte fyra själar frälsning" och mötet var lite bullrigt på grund av fridstörare. Lokalen låg vid Glasbruksgatan (Lilla Glasbruksgatan) 10 A och var en varietélokal med dåligt rykte. Lokalen kallades ”Wallmanska salongen” efter ägaren C.G.A. Wallman. Under det första året hölls 551 möten, 975 själar sökte frälsning och 26 000 exemplar av Stridsropet såldes. Kåren hade en stamtrupp på 191 soldater, 18 sergeanter och 48 barnsoldater.

Kåren kom att bli populär på Söder, över samfundsgränserna. Mycket folk sökte sig dit och stället fungerade både som andligt hem och som tillflykt för "vinddrivna från stadens ungkarlshotell. Under vintrarna brukade de ta plats på de nedersta bänkarna i närheten av kaminen för att lyssna till sången och musiken och samtidigt få en stunds välbehövlig värme."

Vid slutet av 30-talet började lokalfrågan bli ett problem. Huset var dåligt underhållet, fuktigt, saknade centralvärme och man tvangs under vintern börja elda redan vid fem på morgonen. Det var under lokalernas sista dagar och vid planeringen av flytt till nya lokaler som kantorns far Helge var chef för kåren. Man kan utgå från att detta var en intensiv period för såväl familjen som för ett barn att växa upp i. I december 1941 flyttar kåren till den f.d. biografen Ugglan på Södermannagatan 44. Lokalen finns kvar än i dag. 

Tredje kåren har alltid varit en livaktig kår med många verksamhetsformer, inte minst inom musiken. Till exempel bildades en hornmusikkår 1887 och en strängmusikkår 1892, därutöver har flera musikgrupper och körer funnits under längre eller kortare tid. Gudstjänster hölls inte bara i kårlokalen utan även utomhus, bland annat på Medborgarplatsen och Nytorget och i Vitabergsparken.

Efter Helges kommendering som befälhavare för tredje kåren i Stockholm följer kommenderingar till Uppsala och Malmö.

I april 1944 föds kantorns syster. Hon blir småningom frälsningsofficer och gifter sig i slutet av sextiotalet med en frälsningsofficer. Hon är musikalisk, spelar piano och sjunger bra.

Fortsatt engagemang

Helge fortsätter sitt engagemang i Frälsningsarmén långt upp i ålder. På 1960-talet är han vice ordförande i styrelsen för Sommarbarnsverksamheten. Åren 1965 till 1970 är han sekreterare för arbetsgrenen Samhällstjänsten och från 1970 föreståndare för Statistikexpeditionen. I början av 1980-talet leder Helge bibelhelger i Timmersnabben, Smålandsgården, Örserum, Vallersvik, Åkerö och Vrigstad. Han är då överstelöjtnant inom Frälsningsarmén.

I slutet av 70-talet flyttar Helge och hans fru till Rådjursstigen i Bergshamra. Han avlider den 30 juni 1990 och begravs den 5 september samma år på Norra begravningsplatsen, avdelning 1, kvarter 12b, plats 70. Hustrun Ruth avlider den 16 maj 1999 och begravs den 19 juli på samma plats som maken Helge.

Avslutning

Att människor formas av sin barndom är ett som är säkert. Men som människor har vi även ett ansvar för hur vi hanterar vårt bagage. Att söka förstå orsaker och bakgrunden är inte det samma som att förlåta. Jag har här försökt måla en bild av kantorns uppväxt som ett sätt att förstå. Vad som förekommit i familjen här utöver går det bara att gissa sig till.

Kantorns fader var en mycket hängiven soldat och modern mycket aktiv. Livet i kantorns familj under uppväxten präglades av hårt och intensivt arbete. Arbete och fritid gick hand i hand. En frälsningssoldat var i tjänst dygnet om och livet var spartanskt, såväl materiellt som kulturellt (även om musiken fick ta stor plats). I familjen rådde även en mycket sträng moral, med avståndstagande från sex, sprit och tobak. Att fadern var mycket gammalmodig och högtravande till sättet har också framgått.

Hur allt detta påverkat kantorn överlåter jag åt läsaren att dra slutsatser om. Men att det i vissa avseenden blev en motreaktion tycker jag står helt klart.

Den som önskar närmare uppgifter om personer och källor får kontakta mig. Jag avgör från fall till fall vad som kan vara lämpligt att lämna ut.

Källor i urval

Wästberg, Erik. 1941. Hur svenska folket lever.

Käll, Torsten. Korsets färger bära.

Tredje kårens arkiv, Stockholms stadsarkiv.

Frälsningsarmén i Sverige: Ett minnesverk utgivet i anslutning till Frälsningsarméns sextioårsjubileum. Bokförlaget Antiqua, mars 1945.