I dödsskuggans dal

Det är sensommar 1970. Augusti.  S:t Eriks gosskör är på resa i Norge. Efter ett besök i Slidre går bilarna mot Geiranger, en av världens vackraste platser. Ständigt i täten för den lilla karavanen ligger en gulvit Renault Dauphine som rattas av Magnus Brandbergs mamma. Gossarna är fascinerade och lätt skräckslagna inför hennes sätt att köra och hur fort hon kör.  Bland andra medföljande vuxna finns Alf Thoberg, pappa till  korgossen Pelle, vars syster Madelene även medföljer.

Pojken är 11, snart 12. Det är tredje sommaren han är ute och reser med kören. Hela tiden har det funnits rykten om något som han inte riktigt förstår. Att man inte ska följa med någon som erbjuder godis, det har han hört hemma. Men varför och vad som då kan hända, det har varit outtalat.  Ryktena om kantorn känns obehagliga men är också svåra att förstå. För pojken är sex ännu något mystiskt och hotfullt, något som vuxna håller på med.

Hemma på gården i förorten skryter några av pojkens lekkamrater med att de sett kondomer i sina större syskons lådor eller fickor. Det är spännande på något sätt men han vet inte varför.  Och det talas om Nils Adamsson-butiken. Vågar man närma sig den? Andra kan tro att man har ett ärende. På kvällskvisten smyger han upp till centrum, rör sig i cirklar och kommer småningom så nära att han kan smygtitta. Det sitter en automat utanför. Här kan man köpa förpackningar om tre med påskrifter som Durex och Gossamer. Men vad är det till för?

 Av kamraternas prat och skratt förstår han så småningom att man måste ha dem när man knullar, annars blir det inga barn. Vad detta knulla är är osäkert, men helt klart är det både spännande och skrämmande. Som tur är har han inte behövt åka på kollo till Barnens ö. Där måste man tydligen knulla varje dag, åtminstone om man hamnar på Granliden. Så berättar en av pojkarna på gården. Han har fått det från säker källa, från sin äldre bror som hört det av en klasskamrat som varit där. I hemlighet studerar pojken också sidorna med damunderkläder i katalogerna från Rowells, Ellos och Josefssons. Han har ett finger instoppat i leksakssidorna, och om någon närmar sig byter han snabbt uppslag och tittar på Märklin-lok och Scalextric-bilbanor.

Pojken har gått ut femman och lever i en barndomsvärld. Mycket av det som är vuxenvärlden har han ännu inte mött, hört talas om eller förstått. Vuxna litar man på och vänder sig till för hjälp. Cynism, egoism och lustans konsekvenser är honom än så länge helt främmande. Händelsen i Johannes kyrka förra sommaren har förbleknat och trängts undan; vem skulle han ha talat med om vad han sett? Året var 1969!

Först i årskurs sex i Jakobs skola ska han få de mest grundläggande kunskaperna om sexualitet.  Magister Thorsten Carlsson håller sexualundervisning med hjälp av episkop. Han visar bilder ur en bok på de manliga och kvinnliga könsorganen och berättar om upphetsning, samlag och befruktning inför en förstummad klass med 22 grabbar och fyra tjejer. Först här förstår pojken vad kondomer är till för. Men då har han redan förlorat sin oskuld till en äldre man, låst in händelsen i ett mörkt rum och förträngt att det finns ett lås och en nyckel.

I dödsskuggans sal

Geiranger är en liten by längst in i den 15 kilometer långa Geirangerfjorden, flankerad av branta fjäll med toppar på upp till 1 600 meters höjd. Den lilla bilkaravanen med svenska korgossar tar sig långsamt ner för fjället längs en slingrande väg. I fjorden ligger kryssningsfartyg ankrade. Bilarna stannar och parkerar utanför en skola. Byggnaden har bottenvåning i sten och övervåningar i vitmålad träpanel. Bagaget lastas ur. Marken fylls av sovsäckar, gummimadrasser, små resväskor i vinröd och blå papp med rem runt och rutiga bagar. Gossarna har sina instamatickameror i ett snöre om handleden eller i en rem över axeln.

Skolans gymnastiksal ska användas som sovsal. Lukten av gummi från madrasser och pumpar blandas med ljudet av fötter som trampar på den räfflade gummihalvbollen och luften som pyser när slangen dras ut och den gulvita plastproppen ännu inte kommit på plats i madrassen. Sovsäckar rullas ut. Pojken öppnar stolt dragkedjan till sitt gröna sovsäcksfodral. I hoprullat skick är det den minsta sovsäcken. Han har fått en dunsovsäck av märket Caravan, liten och lätt. Gummimadrassen är röd på ena sidan och blå på den andra. Han placerar madrassen på en plats mitt i salen. Kantorn placerar sin resesäng borta vid väggen, ganska nära Stig.

Det har blivit kväll i Geiranger. Lugnet sprider sig i gymnastiksalen. På det gröna golvet ligger gummimadrasserna ganska glest och till synes slumpmässigt utplacerade. Varje gosse har sin packning intill madrassen; väskan, kameran, någon bok, den svarta körpärmen med S:t Eriks gosskör i guldtryck på framsidan. En del har kudde med sig, men pojken och flera andra stoppar in sina kläder i sovsäcksfodralet och använder det som kudde. Någon studsar en pingisboll och det hörs enstaka ord och något litet skratt. Men uppmaningen är att sova och kantorn har dragit ned sin bindel över ögonen som signal. Det är i början av augusti och sommarljuset som letar sig in genom de små, högt sittande rektangulära fönstren gör att salen ändå är relativt ljus.

Pojken har svårt att sova. Det är mycket att smälta och tänka på. Kryssningsfartygen och tanterna med blått hår och de bullriga bräkande gubbarna med rutiga shorts och stora kameror på magen. De höga fjällen som stupar ned i fjorden. Långsamt glider pojken in i halvdvala och låter tankarna och fantasin ta sina vägar. Här kommer bilder av fiske och bad i kalla tjärnar och av Ronnie Hellström och hur det kunde ha gått om han inte tappat in bollen i VM-matchen mot Italien. Pojken tänker på magister Thorsten i Jakobs skola och hans både gammelmodiga och ultramoderna undervisningsmetoder där pekpinneaga blandas med långtgående elevdemokrati. Och de nya klasskompisarna som bor i stora innerstadsvåningar med föräldrar som är arkitekter, advokater, konstnärer och filmregissörer.  Nu ser han fyllgubbarna utanför Lewi Petrus-stiftelsens lokaler på Regeringsgatan, tanterna i den smutsiga fruktaffären där intill och polisstationen tvärs över i hörnet av Brunnsgatan och Regeringsgatan. Nu är han hemma hos Stefan som bor med sin mamma på David Bagares gata 10, i en våning som upptar hela högsta våningsplanet och där trapphallen är fylld med stuckatur och statyer.  Han känner doften från grillrestaurangen Tam Tam på Birger Jarlsgatan, där man kan få en halv portion korv och pommes frites för 2,25 och tänker på de gula rockslagsknapparna med texten "Jag säger nej till mode, midi, maxi" som de hämtat på Dagens Nyheters depeschkontor längst ned på Lästmakargatan, vägg i vägg med restaurang Brända Tomten.

Mörkret och tystnaden lägger sig långsamt över salen, någon vänder sig på gummimadrassen, någon mumlar lätt i sömnen, någon gnyr. Pojken väntar på att kantorns grymtande snark ska komma igång. Nu rör sig något hasande över golvet. Tyg mot gymnastikgolv. Är det bus på gång? Nej, det har varit en lång dag och alla är trötta. Det måste vara något annat. Pojken vänder sig från ryggläge och lägger sig på högra sidan, slår upp ögonen som långsamt vänjer sig vid halvmörkret och ser en skuggfigur som drar sig fram till och blir sittande intill Stigs madrass. Han trodde att han drömt i natt, men nu är det samma bild, samma skugga igen. Och samma rörelser och samma ljud. Pojken är ensam i en roddbåt på ett stormigt, svart hav. En svart klump växer i magen.

Hear my prayer

En pojkröst ropar i sömnen. En liten kropp vänder sig bort men vänds tillbaka. ”Mamma” och ett obehagligt vuxenljud, korta snabba rörelser i mörkret. ”Mamma, jag vill sova. Sluta! Mammaaa!” En oro sprider sig i salen, pojkar vänder sig på sina gummimadrasser. Någon lyfter huvudet, säger ”va”. Pojken ser hur skuggan vid Stigs madrass lägger sig ner på golvet. ”Sov nu pojkar” säger den vuxne med halvhög, låtsat sömnig röst.  Vad ska hända nu då? Minuterna går och det blir lugnt igen. Stormen lägger sig och pojken kan andas. Hände det något? Drömde jag? Pojken slår ifrån sig rädslan. Inget händer mig. Det är som när man talar om döden. Den finns, men den går inte att ta på och inte att förstå. Det händer inte mig, inte nu, ännu.

Men på nytt hör han hasandet mot golvet och båten börjar gunga. En tung andhämtning, en vuxen som flåsar. En doft av gammal och ny svett och smutsig pyjamas kommer närmre och närmre. Luften blir svår att andas, det trycker i bröstet. Låtsas sova och stänga ute faran. Gny lite, vända på sig. Pojken öppnar ögonen en aning i mörkret och ser den mörka klumpen röra sig långsamt över golvet. Är det jag nu? Nej, det här händer inte. "Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är". Bort. Mamma kommer snart och väcker nu och skyndar på oss till badbussen. Den ljusblå pyjamasen klibbar mot kroppen och han slår med armarna i fortsatt låtsassömn. Den tunga doften blir starkare och starkare. Han ser hur kantorn drar sig fram över golvet med vänster hand samtidigt som höger hand rör sig i pyjamasbyxan. Det suckar, det flämtar, det hasar och det gnys.

Pojken kniper igen ögonen. Hårt. Doften och flåset svävar tungt. Men hasandet har upphört.  Det sura i luften får honom att hålla andan. Flåset gör honom stel som en pinne. ”Han vet att jag inte sover”, tänker pojken, men fortsätter att låtsas.  Ska jag dö nu? Pojken blundar hårdare och tänker att det händer inte mig, snart är det över. Det stora svarta sitter intill luftmadrassen. Sidodragkedjan på sovsäcken, att han drog ned den, skyddsbarriären. Ett stadigt flås nu och något som prasslar, en hand vid sovsäcken som tar sig in och rör sig över det glatta pyjamastyget. Upp över bröstet och når hakan. En svettig och surluktande hand som fortsätter upp över kinden och klappar den vita pojkkalufsen. Och hela tiden flåsandet och grymtandet, och den kväljande doften. Och handen som luktar som när man inte tvättat sig därnere på en vecka.

Pojken kan andas nu. Handen har tagits bort från ansiktet. Lukten av smutsigt kön är inte lika påtaglig. ”Är det slut nu, får jag komma hem nu, får jag sova?”, önskar pojken. Men flåsandet fortsätter. Lite snabbare nu. Då är det väl över alldeles strax. Så känner han den fuktiga handen i byxlinningen. Resårbandet lyfts och hålls uppe med handloven medan fingrarna rör sig nedåt. I kantorns pyjamasbyxor pekar och stretar det. En hand rör sig fram och tillbaka, tar paus och det stretar. Handen rör sig mot pojken underliv, smeker över högra låret och tiden står still, kroppen ligger still, stel. Flåsandet blandas med gutturala läten som får pojken att tänka på grisar. Högerhanden tar paus i kantorns byxa. Vänsterhanden greppar om den lilla pungen. Grisen grymtar och pojken skäms när hans penis styvnar. Grisen greppar om den lilla pinnen och höger hand börjar röra sig snabbt i kantorns byxa. ”Mamma, pappa” gråter pojken ljudöst utan tårar.

Handen rycker och drar i pinnen, snabbare och snabbare rör sig händerna i de båda byxorna. Snabbare och snabbare flåsar och grymtar den formlösa skuggan. Starkare och starkare växer sig de ljudlösa skrien i pojkens huvud. "Mamma, nej, Pappa!" Kantorn grufsar och grufsar, stönar och börjar pipa och vina. De gutturala ljuden övergår i ett utdraget och sordinerat ylande och pojken känner hur takten mattas av. Men handen håller kvar sitt grepp. Pojken stirrar rakt in i en randig pyjamasgren där en blöt fläck växer sig större och större. I långa sugande rörelser, rör sig grenen fram och tillbaka och en sötaktig doft letar sig in i pojkens näsa. Han känner en kräkreflex men håller tillbaka. Han öppnar sina ögon, lyfter blicken och ser in i ett vattnigt ögonpar i ett slappt, svettigt tryne.

Kantorn klämmer till hårt om pojkens penis samtidigt som hans blick förändras. Han ser att pojken ser.  En iskall vind drar runt pojken när han ser in i vargens ögon. Handen klämmer hårdare och hårdare. River till lite med nageln. Sedan dras handen ut ur pojkbyxan. Kantorn för den mot sin mun, stoppar in pekfingret och suger lite på det, fram och tillbaka. Sätter det sedan mot läpparna i hyssjande rörelse, som upprepas. Pojken går rakt in i tystnaden och rädslan för att bli upptäckt av omvärlden. Skammen över att vara en sådan som ska behandlas så här, sluter sig som ett lås över det rum där allt göms undan. Och pojken sjunker. Och sjunker.

Out of the deep