Läsarbrev 1

Här kommer minnen från en sopran. Texten är skriven som en kommentar till inlägget "Jag har ett fotografi". Med skribentens tillstånd lägger jag upp den som ett eget inlägg. Välkommen du också att skriva om dina minnen, som kommentar här på bloggen eller per mejl till sankteriksgossen@gmail.com.//Erik

Sopranminnen

Jag beskriver nedan mina minnen och hur jag upplevde den tiden, den är alltså inte objektiv och strävar inte efter det heller.

Jag började I kören -67 tror jag. Jag går då I femman. Min musiklärare Stig Salsjö tyckte att jag borde gå med I St Eriks Gosskör. Jag började I en enstämmig kör som kallades c-kör I ett gult höghus. Jag tror att jag har ett minne av “civila körkläder” som någon beskriver. Vad vi sjöng just då minns jag inte men jag tyckte om kören.

Sen skedde allting mycket fort, jag var mycket ofta hemma hos kantorn, troligtvis på helger. Jag har en minnesbild av en liten kille, då boendes i hökarängen, som sitter I knät hemma hos kantorn och säger:

– När får jag börja i A-kören?

Flera ställer samma fråga trånande efter den stora kören. Så en dag befinner jag mig i A-kören och ljuv himmelsk musik når mitt öra, jag är hänförd av den stämsång som låter runt mig. Jag sjunger melodistämman som innan i c-kören men nu lyfts jag av toner under mig och från sidan, jag var såld.

Jag är osäker på de olika körlägrenas kronologiska ordning men kommer beskriva några jag minns. Jag vet också att jag ingick i en mindre krets som nästan bodde hos kantorn ett tag, och tog del av kantorns privatliv och de enskilda pojkarna i den inre kretsen, något jag upplevde då och under en begränsad tid. Mellan lägrena så var det vesper i Jakobs kyrka, olika småresor hit och dit inom sthlm, några pojkar som sjöng i nån kyrka nåt kalas osv. Vi var också några gånger I Katolska domkyrkan och sjöng på mässan eller deltog.

Jag minns att vi åkte hem till hans föräldrar för att lämna tvätt. Vi skulle skoja med hans föräldrar på något sätt, genom att någon av oss lämnade tvätten och sa något “kul”. Kantorn sa att han inte kunde träffa sina föräldrar för de hade förskjutit honom för att han konverterat till katolik, föräldrarna var frälsningssoldater. Vi åt lunch på Folkes på folkungagatan, två grillkorv och pommes.

Köket hemma hos K hade marmorskiva, i skafferiet fanns en plåtburk innehållande en semla som legat där så länge att det växte ut rosa trådar från den. I det inre rummet var ett kontor, där sov jag ibland över ihop med några andra. Vi övade ofta vid K piano och han testade mig för solist inför julskivan. Jag var solist under några konserter bla storkyrkan, vet inte exakt. Men jag kom sen inte upp högre än till g a pga begynnande pubertet. Jag provade att dricka vigvatten från källan i Laurence som stod i bokhyllan men det hjälpte inte.

Jag kommer ihåg att vi skrev tårdypande böner vi pojkar typ: Du blir glad om du äter en chokladkaka för fem kronor. Men för de pengarna kan flera fattiga barn få mat en dag. Allt skrevs på en gammal skrivmaskin och lästes upp på nån gudstjänst någonstans. Vi lyssnade också på kings college choir ofta. Jag återkommer om denna inre krets längre ner. 

Rättvik
Jag bodde på ett annex vid sidan av stor huset. Jag och några till kom nån dag senare pga influensa (hong kong?). Vi hade väldigt kul i sovsalen jag bodde i. Det fanns tror jag mig minnas några odrägliga mobbare där som var på vissa killar och var taskiga och som var lite “finare”. De kallade ofta en kille för “paddan”. Men det fanns också mycket snälla killar. Jag vet att det var en mamma till någon kille som där. Jag vet att jag har haft kort därifrån.

Norra Vi
Här tror jag att vi sov stämsångsvis och/eller stämledarvis. Jag tror jag sov i övervåningen.
Kantorn blev arg vid en övning och drämde näven i flygeln minns jag men jag tror han var svag för några fnissade. Jag vet att jag åkte vattenskidor och sköt luftgevär. Exempel på förtryck var att stämledarna fick använda luftgeväret men inte de som inte var det oavsett ålder. Denna typ av pennalism är nog effektiv ibland men kontraproduktiv i längden. Vi åt i en församlingssal som hade en modern elorgel mot kortväggen.

Svanskog
Vi bodde i en gymnastiksal indelade i grupper (stämgrupp?). Jag minns inspektionerna på morgonen som gav poäng till något. Någon grupp var mycket duktiga på att ha välbäddat och fint undanstoppat. Hade man oturen att ha en kille som var långsam och slö i sin grupp fick hela gruppen lida och han fick veta att han saboterade för andra. Jag tror att några var lite slöa och tog inte så allvarligt på det hela, kanske de som varit med länge? Den store Gösta Juréen kom efter någon dag, nu tenor eller bas med kraftig tuppig målbrottsstämma. En kille fick getingstick i halsen och fick åka till sjukan.
Jag har en minnesbild av kantorn strax utanför gymnastiksalen sittandes på en solstol med bar överkropp och händerna vilandes över huvudet, leende med kladdig choklad under armarna. Som på närmare håll var svett och hår. Jag minns att jag gick längs ett järnvägsspår på äventyr med några (ölgruppen?).

En amerikan var med på resan, han var trevlig och snäll tyckte jag, inte sträng. Han hade klippt sig lustigt tyckte jag, för han hade inga polisonger framför öronen utan var klippt jäms med högsta punkten på örat. 

Danmarksresan och Englandsresan

Kanske inte är så intressant för alla men detta kommer jag ihåg.

Den inre kretsen bestående av 4-5 killar åker till Danmark jag och en till bor på en gård hos en familj. Det är väldigt platt allting. Vi besöker en konstutställning som är utomhus, och tråkig. Vid ett tillfälle besöker vi en präst och äter en ”enkel kvällsmåltid” som prästen sa. Det var första gången jag åt linssoppa. Vi killar vill ta nattvarden men får inte för vi är inte konfirmerade utan får välsignelsen som vi brukar få i dessa sammanhang.

Senare säger prästen att Gud hade talat till honom och vi fick vår nattvard. Under denna tid växer det en slags religiöst intresse hos mig och de andra, speciellt en kille  som jag kallar för den privilegierade (P). Vi pratar om att bli katoliker ibland. Jag kommer inte ihåg var och när vi sjöng. 

Till England körde vi i en folkabuss som kantorn hade köpt dan innan eller så. Bussen anlände till Folkungagatan kraftigt försenad med P och en kille till. Sen tog vi båten över, det tog ett och ett halvt dygn. Kantorn tog champagne i baren. Vi bodde på en prästgård med kyrkan alldeles bredvid, en stor gräsmatta och en smutsig å nedanför. ”Ramlar man i dör man” så giftigt var vattnet, sa man. Jag sov på golvet med två andra, var P sov vet jag inte. Kantorn och P var som ler och långhalm upplevde jag, och gjorde lite utflykter som jag inte var intresserad av. Jag stannade på gården och kom i kontakt med ungdomar som tillhörde kyrkan och tränade klockringning. Jag var med de några gånger på träningspass. 6 eller 7 klockor som ska synkroniseras till en ”melodi”.

Vi var i Cambridge bla kanske Oxford, och var på övning med King College.  Vi åkte till Skottland och var vid lake Loch Ness, mycket vackert. Där fanns också ett kloster som sålde souvenirer som hade allt vad en 11-12 åring önskar, jag köpte en bild av Jesus avtryck på ett lakan och ett krucifix med texten ”I am a catholic, in case of accident, notify a priest.”

Vi fortsatte till Edingburg och bodde hos en familj, sonen hette Steven, tror jag och hade bara en pungkula. Ja skratta ni, men jag rår inte för att jag minns det. (jag skrattar högt för mig själv). Jag sov med en eller två killar i ett rum. Kantorn vet jag inte var han sov. Inte var P heller sov. Jag måste säga så att P var en mycket trevlig och charmig kille och var snäll, inget minne av någon elakhet från hans sida. Jag kände nog att jag hade tappat lite intresse för att vara så tillags som P var. Men P var privilegierad av kantorn, så som jag upplevde det. Han fick ofta först och finast. Sitta i framsätet. Kantorn verkade ha god och nära kontakt med P:s familj. Vi var på en känd ö i skottland också. Jag lärde mig att fläskkotlett heter pork shop. 

Slutord
Denna tid var mycket komprimerad, två tre år tror jag. Det hände saker varje vecka. Min mamma sa ofta att jag flyttade hemifrån under den tiden. Det jag har tagit upp är körlägren som jag kommer ihåg detaljer ifrån, och resorna med den mindre gruppen sopraner som var lite speciellt för mig minnesmässigt. Jag vet att jag var i Oslo också men inte om hela kören var där eller lilla gruppen. Men jag lärde mig mycket som notläsning t.ex. Jag upplevde kantorn som lite obehaglig ibland, ömsom gulligull ömsom tvärtom. Jag hörde rykten som att han har gosskörer för han är bög. Vi var hemma hos en annan ”bög” som inte var gift och var musikdirektör, såg honom senare i livet som arbetande på musikhögskolan i Sthlm. Han hette H****e.

Jag tror jag tappade intresset för kören när det skulle bli en skola. Många jag kände privat från söderort började skolan, men jag hade inte lust att åka varje morgon till skolan. Vi övade i en lokal vid Jakobs kyrka och jag hade blivit alt, sen tenor. En lista på väggen lockade med stämledarposition. Men jag var på väg... Jag kommer ihåg sista gången jag var där. Jag hade ”missat” 1 eller 2 repetitioner

”Lyssna på det här stycket som jag vill öva in, det här skulle du gilla” så sjunger han sin fina falsett går ner i en snygg tenorslinga med sin varma klang och kompar mjukt, kommer fram till en ursnygg modulation. Det är snyggt och vackert, han vet vad jag gillar, jag med den ”nordiska sångklangen” som han sa en gång.  Men ska jag vara med då vill jag vara sopran igen, men det är jag inte längre.