Historik

Kantorn föds den 25 augusti 1937 i Motala. Föräldrarna är frälsningssoldater och kommer att ta avstånd från honom när han konverterar och blir katolik.

Den 1 april 1962 börjar kantorn börjar arbeta som musikansvarig i katolska domkyrkan vid Medborgarplatsen i Stockholm.

S:t Eriks gosskör tillhör 1962–1966  katolska kyrkan som församlingskör. Kördräkten var av det slag som används inom Pueri Cantores-traditionen. Kören är enligt uppgifter på ett skivomslag ansluten till gosskörsförbuden The Royal School of Church Music och till Pueri Cantores. Det senare motsägs av den korrespondens som finns i Pueri Cantores arkiv i Rom.

Sommaren 1965 gör kören en utlandsresa till Tyskland.

1966 organiseras kören om till en fristående kör. Kantorn bor dock kvar i lägenheten på Götgatan 58, 3 trappor. Lägenheten ligger i katolska församlingens fastighet och kantorn fortsätter samarbetet  med församlingen, bland annat genom att kören eller delar av kören deltar i mässan.

Kören genomför nu årliga läger på sportlov och före skolstarten i augusti.

Under den här tiden har kören även inhyrda medlemmar. Det är yngre män som ska börja på eller redan studerar på musikhögskolan och som sjunger i tenor- och basstämmorna. Någon spelar även orgel. Männen fungerar även som repetitörer och "föräldrar" till de de yngre gossarna vid resor och konserter.

1967

1967 har kören enligt egen utsago 40 medlemmar i A-kören och 20 i B-kören. Man övar i Adolf Fredriks skola musikklassers lokaler. Medlemmarna kommer från olika delar av Stockholm. Rekryteringen sker via musiklärare på skolorna till vilka kantorn sänder brev och söker sångbegåvade pojkar. Flera av korgossarna nämner sin musiklärare Stig Salsjö som den som upptäckt deras sångtalang. Den i dag välkände trombonisten, kompositören och dirigenten Christian Lindberg är med i kören.  Sommaren 1967 görs en konsertresa till Tyskland och Frankrike. Under året spelas 3 skivor in, se separat inlägg "Skivutgivning" från 25 september 2014.

Sportlovet 1968

I februari 1968 görs en resa med konserter i bland annat Lerum, Fredrikstad och Oslo.  Under resan bär pojkarna en slags uniform med grå byxor, blå tröja, vit pike-tröja av märket Jockey eller vit skjorta med blått band i halsen. Kören bestod av 55 medlemmar, men det är oklart om alla deltog i resan. De yngsta med på resan är 9 år. Kantorn kommenterar i lokalpressen att det "inte är särskilt ansträngande att vara 'pappa' till så många". Till sin hjälp har han ju även andra vuxna män: en musikdirektör, läkare, musikstuderande. Musikdirektören var även pingistränare och drog med korgossar till KFUMs pingis på Norrlandsgatan. I inlägget "Minnen från sopran" finns mer om denne musikdirektör.

Kören kommer till Lerum på kvällen måndag den 26 februari och pojkarna inackorderas i familjer. Tisdagen den 27 februari övar kören i Torpskolan och uppträder två gånger i dess aula för eleverna. På kvällen ges en enligt lokalpressen mycket uppskattad och gripande konsert i Lerums kyrka. Vid konsert är klädseln alba med träkors samt cingulum ( tunt rep) i vitt (rött och blått för stämledare respektive vice stämledare).

Vid konserten i Lerums kyrka framförs bland annat Dixit Maria av Hassler, verk av Tomas Luis de Victoria, Hear my Prayer av Mendelsohn med solo av Gösta Juréen och Dan Skoog, Panis Angelicus av Cesar Franck med solo av Gösta Juréen samt Laudate Dominum.

Foto: Konsert i Lerums kyrka den 27 februari 1968

Efter konserten anordnar församlingen ett samkväm för kören och värdfamiljerna. Onsdag den 28 fortsätter färden till Fredrikstad och Oslo. I Oslo sker någon form av utbyte med Sankt Johannes-Guttene.

Sommaren 1968

I juni 1968 görs en konsertresa till England. Även på denna tre veckor långa resa deltar 9-åringar utan föräldrar.  Resan går med buss till Göteborg.  Under bussresan sprids nyheten att Robert Kennedy mördats. Det ordnas frågetävling om England.  Utresa med Tor Line, sannolikt med Tor Anglia, sker den 6 juni och färjan kommer till Immingham den 7 juni. Pojkarna fick ha med sig max. 100 kronor i fickpengar. Dessa samlades in och fick kvitteras ut vid behov. Pundet stod i 17 kronor. Under överresan sover man i sovsal och kören uppträder i färjans restaurang.

I England besöks bland annat Bradford-on-Avon, Salisbury (14 juni), London (18 juni) och möjligen Hampshire för konserter. Pojken minns konserten i Holy Trinity Church i Bradford-on-Avon eftersom publiken där reste sig applåderade efteråt. Det upplevde han som mycket märkligt och speciellt. Som kuriosa kan att nämnas kyrkoherden i den kyrkan, David Strangeways, senare kom att bli kyrkoherde i Engelska kyrkan i Stockhom 1973-77. David dog 1998 efter att ha levt ett mycekt innehållsrikt och omväxlande liv. David Strangeways dödsruna

Pojkarna bor bland annat i familjer två och två. I London går kören gemensamt på Madame Tussauds och besöker S:t Paulskatedralen. Någon gång under resan görs ett biobesök, Doktor Zjivago. Utresa från Immingham den 27 juni och ankomst till Sverige den 28 juni.

Pojken skriver vykort till farmor: "Vi sjunger varje dag, så jag har nästan ingenting ledigt." Nästa vykort: "Jag har det bra här. Utom en sak, det är maten. Och på smörgåsarna har dom massor med läbbigt pålägg."

I augusti 1968 tillbringar kören en vecka i Norra Vi i Småland. Bad i sjön med hopptorn blandas med repetitioner. Kören bor i en faluröd skola. Måltiderna intas på ett pensionat på promenadavstånd från skolan. "Glädjens herre, var en gäst, vid vårt bord idag. Gör vår måltid till en fest, efter ditt behag" sjungs före varje måltid till övriga gästers förvåning. Måltiderna avslutas med "För de gåvor som du ger, tacka vi dig nu. Gud som hör förrän vi ber, prisad vare du". Sena kvällarna spökar pojkarna för varandra. Spökandet urartar småningom och någon grupp börjar framföra  sånger och tablåer ur Fablernas värld. Kantorn sover med ögonbindel/vaktar nedanför trappan. En körpojkes familj kommer på besök och har med sig en uppblåsbar båt med motor och vattenskidor. Bland de män som är med på lägret finns en Jarmo från Finland, som kör en Peugeot med gul 80-skylt. 

Sportlovet 1969

Klipp ur Falukuriren, lokalredaktionen, Rättvik.

Text: "I Stiftsgården är det fullspikat med ungdomar under den första sportlovsveckan, som just nu pågår. Bland deltagarna är ett 70-tal medlemmar i S:t Eriks gosskör från Stockholm som förutom friluftsliv, även haft omfattande och krävande sångövningar. På bilden några av körmedlemmarna sjungande i en snödriva."

Kören bodde på stiftsgården. Fritiden ägnades bland annat åt utförsåkning i Rättviks slalombacke. Någon körmedlem hade ett par helt nya Elan-slalomskidor med Tyrolia-bindningar, de flesta hade vanliga träskidor eller miniskidor. En konsert gavs i Rättviks kyrka. Pojkarna introducerades även för nattvarden. Vid denna tid gick Hong Kong-influensan och en del av gossarna anslöt med tåg några dagar senare efter att ha tillfrisknat.

Sommaren 1969

Sommarläger i Svanskog, Värmland. Boende i en skolgymnastiksal indelade i grupper. Inspektioner på morgonen (bäddning och allmän ordning) var en del av den pennalistiska kamratfostran som tillämpades i kören. "Hade man oturen att ha en kille som var långsam och slö i sin grupp fick hela gruppen lida och han fick veta att han saboterade för andra" (citerat från Minnen från en sopran). I ett rött träskjul utmed ett järnvägsspår dricks det mellanöl i hemlighet på kvällarna.

Hösten 1969

Ett stort antal av körens medlemmar flyttar till samma skola, den långsamt borttynande Jakobs skola på Brunnsgatan 11 som även inhyser Estniska skolan. Före körpojkarnas ankomst sjunker elevantalet i takt med att rivningarna i city minskar antalet boende i Jakobs församling.

Nu fyller körpojkar, bland andra den i dag kände countertenoren Michael Bellini, på klasserna i årskurs 2, 4, 5 och 6.  Detta möjliggör körövningar varje dag. Kantorn anställs som lärare och klassföreståndare i årskurs 6 med undervisning i svenska, matematik, kristendom, OÄ, musik, och teckning. Efter dagens lektioner är det bara att fortsätta till körövningen.

Bilden nedan visar Jakobs skola och dess skolgård 1971. Huset vars tak utgör skolgården ligger på Kungsgatan och innehåller biografen Rigoletto. Det är numera rivet och ersatt med en ny byggnad och ny biograf. Huset som utgör skolgårdens högra mur har adressen Kungsgatan 8 och huserade Radiotjänst/Sveriges Radio innan dess flytt till Oxenstiernsgatan. Huset som utgör skolgårdens vänstra mur finns kvar och huserar än i dag restaurang Ambassadeur i de nedre våningsplanen (restaurangens namn har skiftat genom åren men i dag heter den åter Ambassadeur).

Under den stora höststormen 1969 befinner sig kören på Ålands hav i en skräckfylld resa efter att ha varit på konsertbesök i Finland.

Läsåret 69/70 genomför kören eller delar av kören lunchkonserter på Hallwylska palatset på Hamngatan. Några av korgossarna deltar som kör i inspelningen av svensktoppshiten "Snart blir det sommar igen" med Östen Warnebring.

Repetitionslokaler

Under perioden 1967–1971 repeterar kören i det gula "höghuset" på Welanders väg 12 i Stadshagen, en lokal på Fleminggatan och i Jakobs skola. Uppgifter finns även om att kören övade i Johannes och/eller Jakobs församlingssal.

1969-1970

* Kören eller delar av kören deltar i tv-sänd mässa i katolska domkyrkan.

* Julskiva spelas in för KF, etikett Star. Se vidare inlägget "Skivutgivning" från 25 september 2014.

* Kören sjunger vesper på söndagseftermiddagar i Stefanskyrkan, Vanadislunden.

Påsklov 1970

Konsertresa i Jämtland, Härjedalen och Medelpad med konserter i Lidens kyrka på långfredagen, Fors kyrka (Bispgården) på påskafton, Östersunds kyrka på påskdagen och Svegs kyrka på annandagen.  I Liden finns en slalombacke med replift som pojkarna hinner åka i. Ett minne är att en pojke vid hemresan av kantorn vägras tillträde till bussen och lämnas kvar i Sveg efter att ha varit stökig vid någon måltid.

Signaturen Poco i Länstidningen rapporterar 31/3 från konserten i Östersund: Konserten inleddes från koret med 1500-talskompositioner av bland annat Byrd och Farrant ("Sanctus" respektive "Call to remembrance oh Lord"). Den första avdelningen avslutades med Purcells "Thou knowest Lord". Den senare avdelningen sjöngs från läktaren med kantorn på orgel. Här framförde bland annat "Alma Dei Creatoris" och "Laudate Dominum" av Mozart. Särskilt det senare stycket gladde "en genuin mozartälskare". Därefter följde "Herren är min herde" av Schubert och en sats ur Brahms requiem. Som final framfördes fem satser ur Brittens "Missa Brevis" och "Jubilate Deo".

Kören består vid denna tid av 75 sångare i tre grupper, och det är A-gruppen som genomför påskresan.

Maj 1970

En mindre grupp ur kören, 6 eller 7 sångare, reser till Danmark. Resan företas i en Ford Falcon. Fyra pojkar i baksätet och tre plus kantorn framsätets soffa. Övernattning sker i familjer. Pojken bor tillsammans med kantorn i en familj. Bland annat besöks Randers.

Augusti 1970

Norgeresa till bland annat Slidre och Geiranger. En del föräldrar medföljer och resan företogs i personbilar, bland annat en gråblå Ford Falcon, en gräddgul Renault Dauphine och en ljusblå Opel kadett. Eventuellt medföljer även Jakobs skolas slöjdlärare Hans Ahlner med sin gröna Saab 96 (eller möjligen 95). Pojken har inte så mycket tydliga minnen från denna resa, under vilken kantorn utsätter honom för nattliga sexuella övergrepp i en sovsal. Om detta finns att läsa i inlägget "I dödsskuggans dal".

Vykortet som pojken sänder till sin farmor för att berätta att han har det bra och att det är fint i Geiranger.

Delar av kören samlad inför hemresan från Geiranger. Pojken är inte med på bilden. (Om du är intresserad av att veta namnen kan du mejla sankteriksgossen.)

Vid hemkomsten slutar pojken tvärt i kören, trots att kantorn försöker stoppa det genom att hänvisa till ett kontrakt som pojken, 11 år gammal, tidigare tvingats underteckna.

Historien rullas upp
Till slut måste allt ändå brista, och 1970 blir början till slutet på kantorns tid med sankteriksgossarna. En av pojkarna i kören har modet att agera. Han går i klass 5 i Jakob och har fått höra från körkompisar om att kantorn gjort sexuella närmanden mot dem. Han berättar för andra elever på skolan och för klassföreståndaren i årskurs 5, Torsten Carlsson, och blir trodd. Det hela leder till att pojken under en övning i Jakobs skola blir utskälld inför resten av gossarna och sparkas från kören men också till att kantorn efter samtal med Torsten Carlsson slutar både som lärare på skolan och som körledare. Han flyr till England och kommer senare själv att beskriva det både som att "det svenska skolsystemet var omöjligt att kombinera med en högklassig gosskör" och som en flykt från ekonomiska problem. Sannolikt var det dock rädslan eller skammen inför att hans gärningar skulle komma till allmän kännedom, inte minst att det skulle bli känt för hans föräldrar som var frälsningsofficerare med en mycket strikt moral.

Slutspel

Våren 1971 går Anders-Per Jonsson in som körledare. Han har tidigare varit en av de inhyrda yngre männen. Han går nu sista året på musikhögskolan.

Söndag den 25 april 1971 genomför kören med 28 sångare i Filipstads kyrka en uppskattad konsert inför 250 åhörare. Dirigenten "musiklärare Anders-Per Jonsson höll kören i strama tyglar"

- Det är svårt att leda en sådan här kör, säger Anders-Per Jonsson. Man måste hela tiden aktivera sångarna, se till att de inte glömmer bort vad de håller på med.

Filipstads kyrka 25 april 1971

Kören tågade in till Alta Trinita Beata och därefter framfördes bland annat Panis Angelicus (Franck) med solo av Kjell Rydén, Thou knowest Lord, the secrects of our hearts (Purcell), Hide not thou thy face (Farrant) samt Ave Verum Corpus och Alma Dei Creatoris (Mozart). Vid konserten framfördes även This is the record of John av Orlando Gibbons, med solo av Tommy Bast. Om uppförandet av det stycket i Johannes kyrka vid ett annat tillfälle handlar inlägget "Rösten av en som ropar  i öknen". Det inläggets titel är den nuvarande svenska bibelutgåvans översättning av textraden "The voice of him, that crieth in the wilderness".

I en artikel om Jakobs skola i Dagens nyheter den 7 juni 1971 nämns S:t Eriks gosskör och att den organiseras om, så att inte fler barn rekryteras. Vid ett sommarinternat i Värmland lämnar Anders-Per Jonsson över ledningen för kören till Stefan Sköld. Därefter flyttas kören över till Jakobs församling och blir Jakobs gosskör. Kören blir sedan Jakobs ungdomskör 1972 och byter namn till Jakobs motettkör 1981. 1990 blir den kören fristående och 1997 ändras dess namn till Stockholms motettkör. Än i dag finns åtminstone en av gossarna som var med i England 1968 kvar som medlem i den kören.

Avslutning

Om du har egna minnen från kören eller av hur det hela slutade och om övergången till Jakobs församling får du gärna bidra med en kommentar här i bloggen eller med ett mejl till sankteriksgossen@gmail.com. Bidra även gärna med minnen från Stefan Skölds tid eller om du har kännedom om varför kören frikopplades från katolska kyrkan 1966.